Failure

Steget mot att växa som människa är steget mot rädslan att misslyckas för mig. Hur mycket jag än vill så vågar jag inte ta ett litet steg. Det är jobbigt för mig. Jag tror att jag kommer att misslyckas, även om det inte är så farligt som jag tror. Det finns mycket i mitt liv som jag vill kunna göra, saker jag ser varje dag, men jag kan inte. Är det för att jag är blyg? Antagligen. För att jag inte har någon självsäkerhet? Oftast. Självförtroende? Finns där någonstans, men mycket långt in.
Om jag inte tar tag i detta så kommer mitt liv att dala neråt som den sista dalen i en berg-o-dal-bana. Och det är sanningen. Jag kommer att tappa mig själv, alla mina vänner och hela mitt liv. Jag kommer att krypa in så långt i mig själv att jag inte ser vägen ut, och allt som kommer att finnas kvar är all min ångest över alla de steg jag hoppat över. Jag kommer ångra hela mitt liv och önskat att jag sagt 'Hej' i tid, frågat efter det där numret, vågat hålla kvar blicken och att börja prata med nya människor, inte vänta på att de ska prata med mig.
Jag vet allt det jag gör fel, och jag vet vad jag måste göra. Hur ska jag få modet? Självförtroendet? och hur ska jag kunna känna säkerheten i mig själv?