Nicco

Ignorence. "Vi får se, jag vet inte om jag orkar," varför är det alltid de orden man får tillbaka om man ber om något? Speciellt något som är/har varit en sån otroligt stor del utav mitt liv under en lång tid. Är det så svårt att se det? hade jag haft något annat alternativ hade jag inte ens frågat. Jag frågar snällt, men det blir ignorerat, allt blir ignorerat när jag öppnar munnen och nämner något som JAG vill göra. är det tvärt om ska det hända så snabbt så, annars blir det konsekvenser. Hade jag haft körkort hade jag kört själv, men nu har jag inte det för att jag inte är 18 än. Är det så svårt att låta min vilja gå före ibland? Är det så svårt att se vad som är viktigt för mig någon gång? alla andra ser det. men inte ens egna mamma.

(och nej, jag är inte överdramatisk. det händer ofta. Anledningen till att jag tar upp det nu är för att det handlar om något som har väldigt stor betydelse för mig. kalla mig töntig eller vad fan som helst, men jag har ingen annan möjlighet att ta mig in till Örebro just nu, eller hem... Att bo i Grythyttan suger för någon som mig.)