Even though I want it. I hate it.

5 dagar kvar. en lång och fyra korta. Sen blir det skola igen. äntligen har jag något att göra om dagarna. Vill tillbaka till min klass, vill tillbaka till lektionerna, men framför allt vill jag tillbaka till kamerorna. Hatar att erkänna det, men även om jag vill tillbaka, har jag inte saknat det. vet inte varför.
det jag saknar är rasterna och det på mina gamla skolor. Klockarhagsskolan och Lindhskolan (grythyttans skola). Nu undrar ni såklart varför. Jag saknar Lindhskolan för att min klass då, var så nära man kunde, vi gjorde typ allt tillsammans, o alla fick vara med. Man hade inga som helst beskymmer på den skolan. alla i klassen var vänner, eller iallafall kompisar. tillskillnad vad som hände när vi hamnade på Klockarhagsskolan. vi gled isär.. hated it.. så min klockarhagsskola klass saknar jag inte jätte mycket, även om det finns stunder man vill ha tillbaka. Nej, det jag saknar är alla jag lärde känna. alla nya ansikten som tog sig in i mitt liv. De är också snart borta. Klart att minnerna och ansikterna finns kvar.. men vänskapen. den försvinner. alla jag kände då är snart ett minne blott. Jag är snart ett minne blott för dem, om jag inte redan är det. Jag vet inte vad det beror på. det finns ingen jag kommit närmre. Eller jo, En. men det borta nu. och både han och nästan alla vet vem jag prata om. vi vet dock bara varför.
det är så jävla synd hur det kan försvinna bara sådär. Jag vet inte hur många jag kännt och vart ganska bra vän med, ingen av dem verkar komma ihåg. jag kommer ihåg allihop. och det gör mig ledsen över hur det har blivit. alla minnen och stunder som försvunnit.