jag försvinner med vinden. min vind. den blåser för mig och följer mig. jag lyser upp vägen och ger värme. Inget har någonsin känts säkrare. Det är här jag hör hemma. på den här vägen. omgiven av mina tankar och drömmar. De följer mig som Vinden. De lyser upp vägen och ger värme som Elden. Även om jag faller, reser jag mig, för jag vet att De inte överger. De kommer alltid tillbaka och hjälper.
Världen är för stor. Jag är för liten. Drömmarna för omöjligt många.
4 kommentarer:
verkligen spot on. det är så jag alltid har känt, ända sen jag fann mig själv, förstod mer om vem jag faktiskt var... nu när jag vet helt och hållet vem jag är vet jag också att drömmarna och mina tankar, det som får min själ att grönska också är det som alltid kommer att ta hand om mig, det jag kan lita på, även om jag står ensam i världen :) samtidigt gör det mig så vemodig också.. för drömmarna, eller vad man nu ska kalla det, min värld skulle kanske passat bättre, är omöjliga, ouppnåeliga... men samtidigt inte, så länge som jag håller min värld i min personlighet och själ :)
Dess : du min vän. är otrolig <3
fyfan va bra du skriver! <3
Du är bäst baby!<3
pussar // Allex :D
Skicka en kommentar