It was awful

En dag jag skulle kunna leva utan helt enkelt. Inte alls pepp så att sitta framför en mikrofon och prata för att sen lyssna på det. en av mina största rädslor. klarade mig igenom det hemska dramat utan blod, svett och tårar. (tårarna var dock väldigt lockande). Jag gick ut ur inspelningsrummet skakande och med en klump i magen.. jag klarade det. jippi, jag övervann min rädsla skulle man väl kunna säga. jag hoppar dock inte av glädje. visst jag klarade det. men det är inget jag upplever igen. att sen tvingas lyssna på det tillsammans med en massa andra är ju knappast något jag värdesätter.. jag behöver inte lyssna på min jävla röst för att veta hur jävla irriterande och tråkig den är. jag klarar mig gott med rösten inne i huvudet thank you very much. jag vet att det bara är jag som tycker att det är konstigt. men då får jag väl tycka det då. jag berättar inte direkt vad du ska tycka och tänka.