A red rose on white satin

Egentligen, nu när jag tänker efter så är jag ganska uppskattad. Jag har insett att jag är den typen av person som lyssnar. Jag mår bra av det, men det är inte alltid lätt att säga rätt saker, eller att säga något alls. visst, det är inte alltid kul att lyssna men jag jag försöker.. Ibland visar det sig att jag lyckas och jag blir tackad. En av mina bästavänner sa att hon är glad att ha mig, men det är inte alltid jag förstår varför. det enda jag gör är att lyssna. jag gör bara mitt jobb som vän. men det är just det som gör mig uppskattad. Min lärare sa idag att den riktiga vännen lyssnar istället för att bli ivrig om att berätta vad som är fel eller bra. Den riktiga kompisen ställer också upp, genom att till exempel stötta en när man ska göra något man känner sig osäker på, istället för att göra det själv. Just det låter snällt. men om man tänker efter så skulle kompisen lika gärna kunna säga "Ja, jag gör det väl, du kommer ändå inte klara av det". Personligen har jag inget mot att någon hjälper mig så. men det skulle nog hjälpa mig att utveckla den där rädslan till något bra.

Det där med vänner och kompisar är två helt olika saker. Vänner är de man räknar till de 'riktiga'. de man kan berätta allt för och de som alltid ställer upp. vänner är något man inte har översvämning av. det finns alltid några få man räknar till just vänner. de man litar mest på och som ställt upp mest.
Kompisar där emot finns det ingen direkt gräns på. man kan väl alltid berätta saker för sina kompisar också, men eftersom man inte står allt för nära varandra kan det bli fel, Man kan alltid lita på kompisar, det är något man borde kunna göra. men man kan aldrig lita på kompisar lika mycket som man kan lita på vänner. eftersom kompis kretsen är större än vännerna så är det inte direkt någon av kompisarna som känner en lika mycket som vännerna. därför kan vänner och kompisar ha olika uppfattning om en.

Det är säkert många av er som inte ser skillnaden på kompis och vän. men om man tänker efter finns det alltid någon man litar på mer än alla andra. någon som vet lite mer om dig, och någon som alltid ställer upp. det är det som är vännen.

It is my time to go.

Jag drogs med i det. hur kunde jag vara så dum?

Jag är fast mellan en sten och en fjäder, och jag kommer inte loss.

green sleeves

Här om dan satt jag,mamma och pappa o tittade på efterlyst. de visade bilder från övervakningskamerorna i en bank. De frågade om man kände igen männen på bilden. då frågade jag pappa hur man skulle kunna göra det? jag menar kvalivén på övervakningskameror är ju sämre är de man har på mobilen. (inte för att man har övervakningskameror på mobilen). Jag sa: " är det inte bättre att ha bra kameror till övervakning? då går det snabbare att ta fast dem." hur hade de tänkt att man ska kunna känna igen personer man inte ens ser konturerna på, när inte ens polisen kan det? om man ser en fläck i svart/vitt ila omkring med en pinne, hur ska man kunna känna igen fläcken och ringa in?

Keep Holding on

I'm Going Crazy!

Pointless or what?

Världens mest meningslösa dag någonsin!

tja jag fick iallafall sovmorgon.. åkte med tio bussen istället för 6 bussen.. hade prov i typ en halvtimme där jag failade hårt på! sen vare ju bara o vänta på den där bussen i en timme OCH 15 minuter!dessutom var det kallt, jag frös och det droppade kallt vatten på mig.
Jag hoppas helgen kommer med stormsteg nu! I want to be free!

Promise me to think of us
as a time so beutiful
Promise me to think of us
Still bright still colorful
Promise me to look back at us
as a time in your life you enjoyed

Genius

It was awful

En dag jag skulle kunna leva utan helt enkelt. Inte alls pepp så att sitta framför en mikrofon och prata för att sen lyssna på det. en av mina största rädslor. klarade mig igenom det hemska dramat utan blod, svett och tårar. (tårarna var dock väldigt lockande). Jag gick ut ur inspelningsrummet skakande och med en klump i magen.. jag klarade det. jippi, jag övervann min rädsla skulle man väl kunna säga. jag hoppar dock inte av glädje. visst jag klarade det. men det är inget jag upplever igen. att sen tvingas lyssna på det tillsammans med en massa andra är ju knappast något jag värdesätter.. jag behöver inte lyssna på min jävla röst för att veta hur jävla irriterande och tråkig den är. jag klarar mig gott med rösten inne i huvudet thank you very much. jag vet att det bara är jag som tycker att det är konstigt. men då får jag väl tycka det då. jag berättar inte direkt vad du ska tycka och tänka.

blå och vita diamanter

Jag förlorar dig för alltid. Allt jag behöver är dig, allt jag har är dig.
Du är inom räckhåll men ändå når jag dig inte.
Du blir som luft i mina kalla och tomma händer.
De blå och vita diamanterna rullar sakta ner för mina kalla kinder, de blir som is innan de faller och krossas i oändligheten.
Så kallt, så tomt.
Dina ögon är för alltid synliga i mitt inre, ditt leende kommer alltid att ge mina mardrömmar lite hopp.
Så länge du inte försvinner bort från mig kommer jag alltid att ta dagen med ett leende, hur jobbig den än må vara.
Allt jag behöver är dig, allt jag har är dig. Men jag förlorar dig för alltid.