Take me away

Igår var det två månader kvar tills jag fyller år. och två och en halv månad till Julafton.
Tiden har gått så otroligt snabbt sen vi började skolan att det är nästan hemskt!
Jag har typ världens bästa klass, jag går på en hur jävla bra skola som helst och bättre vänner kan man inte ha!
Jag har haft så sjukt kul i skolan sen vi började att det är klart att tiden går snabbt. Men det är det som gör det så synd. I o med att det går så snabbt så blir det tillslut att kännas att när man springer ut genom dörrarna med studenthattarna på så kommer det kännas som att vi började gymnasiet bara dagen innan, dagen då vi träffade varandra för första gången, dagen då det precis blivit vår i magen för att alla fjärilar har släppts fria ur deras kokonger, det var även dagen som var början på vägen till ett nytt och bättre liv.
Det kommer nog bli bland dom tre bästa åren i skolan någonsin. jag får äntligen gå något jag vill och är "bra" på, med dom ämnena som har en mening till det yrke jag vill ha senare, med dom nya kompisar som har samma intressen och långt borta från den skolan jag vill komma bort från.
Jag säger inte att jag inte hade kul i min gamla skola och med dom kompisar jag hade där. för det hade jag. men det är inte samma sak. jag har en chans att börja om på nytt. Det är bra för mig. mycket bra.
Jag vill inte växa upp dock. Vuxna ser ut o ha så tråkigt. allt detta ansvar. Det är inte min grej. Men det hör till och man får ta o stå ut. det är något som händer alla förutom Peter Pan.