Mitt liv vill inte riktigt som jag. Ingenting blir riktigt som man tänkt sig, som man vill. Jag har kommit fram till slutsatsen att jag har världens otur. i allt. Och jag skojar inte. Jag lever för mycket i mina tankar och drömmar att jag blir vilsen när jag kommer tillbaka till verkligheten och ser hur mitt liv faktiskt ser ut. Man försöker att ge sitt yttersta i allt, utan att få något tillbaka. det tynger en.. Det krävs så lite för att vända upp och ner på allt. Men det krävs ännu mindre för att få upp en på rätt väg igen. Egentligen borde man inte, men man låter det ändå ske. Man vet innerst inne att man kommer att bli sårad, men man kommer ändå tillbaka som att inget har hänt. Bara för att det är så otroligt viktigt för en att ha kvar den delen av sitt liv, även om det inte är detsamma på andra sidan. Att veta att allt det mesta ur det förflutna inte bryr sig på samma sätt är inte kul, men man lär sig leva med det. man går vidare. Inte i vissa fall. Vissa fall är för viktiga. Vissa fall vill man inte släppa, även om man borde. Man vill bara glömma, få ut det ur huvudet och hålla det där. Ärligt talat är det inte ens värt att ha kvar det, men man låter sig luras. Hela tiden. Om och Om igen.
